Who gives a fuck??
Inte jag iaf!
Jag har kommit till en punkt just nu, där jag skjuter folk åt sidan.
Såna där såkallade vänner som försvinner så fort man mår dåligt!
Man kan inte ens kalla dom vänner utan mera små fega råttor som springer iväg.
En vän ska finnas där hela tiden oavsett om man mår bra eller dåligt, man ska ställa upp för varandra hela tiden och inte bara när det passar den ena.
Man behöver inte ha en vardaglig kontakt heller.
Jag tänker inte vara nån jävla slagpåse åt folk som ska komma och gå när det passar dom!
Tänker så fan heller förlåta titt som tätt för att dom egentligen har en baktanke med sin "gulliga ursäkt" som jag egentligen bara vill slänga i ansiktet på dom.
Aggressiv???
Ja de kanske jag är, men ganska många gånger känns det som om att de är den ända gången nån tar det ja säger på allvar!
(Det är lungt vi kan köra lite till med loppan för hon är ju en sån speciell och underbar vän som alltid står kvar)
BULLSHIT.... BullFuckingShit!
Jag kan vara lika elak som jag är snäll och oftast är det en sida som jag inte vill behöva visa.
Men är de det man vill så go for it!
Ja vänder inte kappan efter vinden.
Jag står kvar som en orubbad betongklump med fasta åsikter och tankar.
Random
Om jag visar någon uppskattning, kärlek, ärlighet och bekräftelse så vill jag självklart ha samma sak tillbaka.
Förtjänar inte jag att få de?
Ska ja bara ge, ge och ge men själv stå i ett hörn och känna mig så jävla dum och meningslös?
Eller ska ja söka svar genom att fråga, för att sen få ett svar jag vill höra men som kanske inte är sanningen?
Sånt ska komma spontant och från hjärtat!!
Antingen håller man i mig hårt eller så släpper man taget, för jag tänker inte vara nåns osäkerhet.
Kommentera