Måste lära mig att släppa taget!
Släppa taget, inte ta på mig ansvaret, känna skuld och ångest över att jag inte kan hjälpa alla som står mig närmast hjärtat.
I många år har jag tagit på mig alldeles för mycket ansvar, som i längden har sårat mig på ett eller annat sätt.
Jag har alltid skjutit undan mina egna problem "som jag tyckt inte varit lika viktiga" för att hjälpa nån annan.
Jag har inte tid för sånt längre, det ger inte mig ett bättre liv.
Jag måste fokusera på mig.
För inte så länge sen fick jag ett svar,, ett svar på en fråga som jag ställt mig själv i många många år... Precis som jag hade känt så hade jag inte blivit betrodd till 100%.
Det kändes som en fet jävla knock out rent ut sagt.
Varför i helvete öppnade ingen käften tidigare, om jag nu va så jävla stark och kunde klara av ALLT jämt?!
Samtidigt som de gjorde mig jävligt arg och ledsen, så gjorde de mig bara starkare.
Starkare än någonsin.
Jag skiter fullständigt fan i vad någon annan tror eller inte... För att JAG vet vad som hände alla gångerna och därför vet jag också vad som är sant eller inte!
Vad kan man berätta och vad kan man inte berätta?
Kommentera