Ibland har man ett extra behov av få vara nära sina föräldrar, bästa vän eller syskon.
Just nu har jag ett extra behov att få vara nära min älskade syster.

Lexie som liten

Jag som liten

Syster idag

Jag idag

Tillsammans är vi oslagbara!!

Det spelar ingen roll vad vi går igenom eller har gått igenom, vi står upp rakryggade och starka tillsammans.
Jag har än sån tur som har en sån syster som jag har. 
Oslagbar, stark, rolig, kärleksfull, envis, älskvärd och min bästa vän. 
När nån av oss har det tufft så ställer vi alltid upp och gör så gott vi kan för varandra. 

För några dagar sedan tog jag ett beslut som jag kände var bäst för mig. Min syster och hennes familj tog emot mig med öppna armar, kärlek och en trygghet. 
Det kommer jag vara evigt tacksam för, precis som allt annat dom hjälpt mig med genom åren.

Vi båda behöver stöd och hjälp av varandra för att orka ta oss igenom vardagen. 
Jag hjälper min syster så gott jag kan med barnen och hemmet med tanke på att hon nu vid 25 års åldern har fått diagnosen fibromyalgi.
Det är det värsta man kan drabbas av, en ren tortyr som ingen förtjänar att leva med. 
Man är frisk och har bra värden, men man har en konstant smärta i leder, muskler och är trött. 
Smärtan vandrar hela tiden runt i kroppen och så man har inte alltid ont på ett och samma ställe. 
Bara en konstant smärta gör att man blir trött. Förstå då att försöka jobba heltid, ta hand om barn, hemmet och kunna vara en stöttande fru. 
Näst intill omöjligt att orka det, men min syster är så otroligt stark och envis.
Hon har alltid haft svårt att be om hjälp för att hon ska klara allt själv.

"jag är lika dan, ber inte om hjälp förens det verkligen verkligen behövs"

Men nu hjälper vi varandra, ger varandra kraft och styrka.

Jag har svårt med att ta mig igenom min vardag på bästa sätt just nu.
Det känns som att jag står mitt i en storm, ett kaos och ett evigt bråkande med mig själv.
Jag vet vad jag behöver för att komma någon vart och komma tillbaka till min enkla vardag.
Men att komma dit är ett rent helvete när man inte får den hjälp man har rätt till.
Samtidigt klappar jag mig på axeln, då jag har bevisat för mig själv att jag kan ta mig ur en situation utan att skapa kaos.
Vilket i sig betyder att jag kommit mycket längre än jag trodde att jag hade gjort. 
Idag kan jag välja mina strider. 
Men hade det varit för ca 2år sedan så hade jag inte valt att skippa en strid.. NEVER.. Det fanns inte på världskartan.
Jag kommer ta mig igenom det här precis som mycket annat jag tagit mig igenom. 

Jag får tänka att:
detta är bara en kort period av mitt liv, när den är över har jag blivit starkare och har flera möjligheter till ett lyckligare liv.


Jag älskar dig min syster. 
Tack för att du finns i ur & skur. 
Vi klarar det här tillsammans.
❤️❤️❤️
Syskonkärlek är den bästa kärleken!

Kommentera

Publiceras ej